Nattåget till Berlin: kupén, bytena och det jag inte visste
Jag hade förberett mig för minst ett byte på vägen till Berlin. Det kom aldrig.
Oskar tar tåget genom Europa och skriver ner hur det faktiskt gick.
Den här bloggen handlar om att ta tåget i stället för planet, mest i Europa och helst nattetid. Jag skriver om vad som faktiskt händer när man bokar en sovvagn, byter tåg i en stad man aldrig hört talas om, eller står på en perrong och inser att anslutningen gick för fem minuter sedan.
Jag reser mycket med tåg för att jag tycker om själva resan, inte bara målet. Det finns något med att somna i ett land och vakna i ett annat som ett flygplan aldrig kan ge. Dessutom är det svårt att bli less på utsikten genom ett tågfönster i gryningen.
Här skriver jag om byten som gick galet, sovvagnar som var bättre eller sämre än väntat, och interrail som vuxen utan ungdomsrabatt. Jag hittar aldrig på priser eller tidtabeller i inläggen, sånt ändras hela tiden, så kolla alltid aktuella tider och priser hos operatören innan du bokar.
Ibland blir det praktiska tips om packning eller vilken vagn man ska undvika. Oftare blir det bara en ärlig rapport om en resa som inte gick som planerat, för det gör den sällan. Om du gillar tåg, eller bara är nyfiken på om nattåget är värt besväret, är du på rätt plats.
Jag hade förberett mig för minst ett byte på vägen till Berlin. Det kom aldrig.
Jag trodde jag hade koll på läget. Sedan stod jag på en perrong i Köln utan att veta vilken spår som gällde.
Paris via tåg låter som ett projekt. Det är det, men inte på det sätt jag trodde.