Tåg till Kiruna: nattåg från Stockholm och resan vidare
Längre norrut än så här kommer man inte med svenska tåg, och det är ungefär halva poängen.
Allt som skrivits på bloggarna, nyast först.
Längre norrut än så här kommer man inte med svenska tåg, och det är ungefär halva poängen.
Åre är den enda skidorten jag vet där tåget stannar mitt i byn, och det är skäl nog att lämna bilen hemma.
Hamburg är stationen där nästan alla mina Europaresor byter spår, så det var på tiden att jag skrev om själva resan dit.
Oslo är den utlandsresa jag oftast tar med tåg, för den kräver inte ens ett byte.
Jag har tagit tåget till Berlin både i mörker och i dagsljus. Det är två helt olika resor till samma station.
Jag har somnat i Stockholm och vaknat i Duved, Narvik och Berlin. Så här ser nattågskartan ut just nu.
Jag har stått med ett recept på färsk jäst och bara en påse torrjäst i skåpet fler gånger än jag vill erkänna, så till slut skrev jag ner hur jag räknar.
Kanelbullar på surdeg tar ett dygn i stället för en eftermiddag, men det är de enda bullar jag fortfarande vill äta dagen efter.
Focaccia är det enda surdegsbröd jag bakar där det är meningen att degen ska flyta ut, och det är en lättnad i en ugn som min.
Köpt surdeg är en genväg jag inte skäms för, särskilt de veckor då min egen surdeg står bortglömd längst in i kylen.
Danskt rågbröd är det enda bröd jag bakar där degen ser ut som gröt och det ändå blir rätt.
Min ugn kommer aldrig i närheten av en pizzerias, så pizzadegen på surdeg fick lära sig att klara sig ändå.
Ordet levain lät länge fint och krångligt för mig, tills jag förstod att det bara är surdeg med ett extra steg.
När surdegen inte hunnit och jag ändå vill ha nybakat till frukost tar jag till frallor utan jäst i stället.
Mina första bröd blev antingen tegelstenar eller platta kakor, och det tog ett tag innan jag förstod varför.
Jag hade förberett mig för minst ett byte på vägen till Berlin. Det kom aldrig.
En söndagseftermiddag vid spisen ger mig fem luncher och en hel vecka utan matlådeångest.
Badrummet var helt, bara trött i färgen. Så vi målade om mattan i stället för att riva.
En sommar kom jag tillbaka från en veckas semester till en grönkålsbädd som var mer spets och nerver än blad. Sedan dess har jag ett system.
En kille sprang om mig i rask gångfart förra veckan, och för första gången brydde jag mig inte alls.
En urblekt bomullsjacka från loppisen fick ett helt nytt liv i en hink på köksbordet.
Jag har en hel hylla med Pascal Engman i ryggordning, och folk frågar mig titt som tätt var de ska börja.
Ohms lag är den formel jag använder mest av alla, oftast för att slippa bränna en lysdiod på en sommarkväll när jag helst vill gå och lägga mig.
Min Dakota stod i ett lider i tio år innan jag hämtade hem den, och det tog mig fyra helger bara att våga tro att den skulle starta igen.