Kålfjärilen tog min grönkål: så skyddar jag kålen nu

Jag minns exakt var jag stod när jag såg det: en hel rad grönkål, från frodig till spetsverk på bara några dagar. Kålfjärilslarverna hade ätit sig igenom nästan allt medan jag var bortrest en vecka i juli.

Det korta svaret, om du står med samma problem just nu: täck kålen med fiberduk eller kålnät innan fjärilarna hittar dit, helst redan vid utplantering, och komplettera med handplockning av ägg och larver några gånger i veckan under högsäsong. Det är den kombination som faktiskt håller undan skadan på min lott.

Vad är det egentligen som äter kålen

Det vi kallar kålfjäril är oftast en av två arter: den stora kålfjärilen (Pieris brassicae) eller den mindre rovfjärilen (Pieris rapae). Båda är vita med svarta vingspetsar, men den stora kålfjärilen är större och har en tydligare svart teckning ute på vingspetsen.

Kålfjärilen har normalt två till tre generationer per år i Sverige. De övervintrade papporna kläcks på våren, oftast i maj, och första kullen lägger gärna ägg på vilda korsblommiga växter i närheten. Det är den andra generationen, som kläcks under sommaren, som ställer till det mest i odlingen: den lägger sina ägg direkt på bladundersidan av kål, raps och andra korsblommiga grödor.

Larverna, som brukar kallas kålmask i vardagligt tal, är gulgröna med svarta prickar och blir omkring 3,5 centimeter långa fullvuxna. De sitter ofta klungvis på bladundersidan de första dagarna innan de sprider ut sig och börjar äta på allvar. Från ägg till fullvuxen larv tar det ungefär två veckor, vilket är kort tid att reagera på om man inte redan har ett skydd på plats.

Så skyddar jag kålen nu

Efter den där sommaren bytte jag rutin helt. Så här gör jag numera, i ordning:

1. Sätt skyddet tidigt. Jag lägger fiberduk eller kålnät över plantorna direkt vid utplantering, innan några fjärilar hunnit hitta dit. Det är mycket lättare att hålla dem borta från början än att jaga bort dem när de väl lagt ägg.
2. Håll nätet fritt från bladen. Om nätet ligger an mot bladen kan fjärilen ändå lägga ägg genom maskorna. Jag sätter pinnar eller båge så att nätet vilar en bit ovanför plantorna och växer med dem under säsongen.
3. Gräv ner kanterna. Ett nät som flaxar i vinden eller har öppna kanter är i praktiken ingen barriär. Jag trycker ner kanterna i jorden eller väger ner dem med tegel.
4. Handplocka en gång i veckan. Även med nät missar jag ibland en lucka. Jag vänder på bladen och plockar bort både ägg (små gula klasar) och larver för hand, gärna en solig förmiddag när de sitter still.
5. Rensa ogräs av kålsläkten i närheten. Vildsenap och lomme kan hysa första generationens larver innan de flyttar över till odlingen. Håller jag kanten runt bädden ren minskar trycket något.

Fiberduk eller kålnät, vad väljer jag

Båda funkar mot kålfjäril, men de har olika styrkor:

Skydd	Fördel	Nackdel
Fiberduk	Extra värme tidigt på säsongen, bra mot kålfluga också	Kan bli för varmt och kvävande i högsommarvärme, släpper mindre ljus
Kålnät	Släpper igenom ljus, luft och regn bättre i värme	Ingen värmeeffekt, så mindre lämpligt tidig vår

Jag kör fiberduk i maj när nätterna fortfarande är kalla, och byter till kålnät när sommaren tar fart på riktigt. Det är lite extra jobb men skonar plantorna från att bli för varma under duken.

Samodling som komplement

Jag har provat att plantera dill, ringblomma och kryddsalvia mellan kålraderna. Det lockar dit rovinsekter och parasitsteklar som lägger sina egna ägg i kålfjärilslarverna, vilket håller nere trycket något. Det ersätter inte ett fysiskt skydd om det är ett riktigt bra kålfjärilsår, men i kombination med nät märker jag skillnad.

Vanliga misstag jag själv har gjort

• Satt nätet för sent. Om fjärilen redan hunnit lägga ägg innan nätet kommer på plats hjälper det inte mycket, äggen kläcks ändå under skyddet.
• Låtit nätet ligga direkt på bladen. Fjärilen lägger då ägg rakt igenom maskorna där nätet nuddar plantan.
• Glömt kanterna. En enda öppen sida räcker för att en fjäril ska hitta in.
• Väntat för länge med handplockningen. Larverna växer fort, och en klunga ägg blir en hel rad kalätna blad på bara några dagar om man missar ett par kontroller.

När på säsongen jag är som mest på min vakt

Här spelar var i landet du odlar roll. I södra Sverige kan den första generationen kålfjäril synas redan i maj, medan jag längre norrut i en kallare odlingszon sällan ser dem förrän en bit in i juni. Det är den andra generationen, som kläcks från mitten av juli och några veckor framåt, som gör störst skada på min lott. Då är kålen redan stor och frodig, precis vad en äggläggande hona letar efter.

Jag har lärt mig att koppla bevakningen till min egen odlingskalender snarare än till ett exakt datum. Så fort grönkålen och broccolin är utplanterade och har tagit sig, sätter jag nätet, oavsett vad kalendern säger. Väntar jag till jag faktiskt ser en fjäril flyga runt bädden är det ofta redan för sent, för då har hon antagligen redan hunnit lägga ägg någon annanstans i närheten.

Mot slutet av augusti brukar trycket minska påtagligt hos mig. Jag tar då bort nätet på varma dagar för att plantorna ska få mer ljus och luft inför hösten, men jag håller koll ett tag till innan jag plockar bort det helt. En sen tredje generation kan dyka upp om hösten blir mild, även om det inte händer varje år.

Vilka kålsorter som drabbas mest på min lott

Alla korsblommiga växter kan bli mål, men jag har märkt tydliga skillnader mellan sorterna jag odlar. Grönkål och broccoli verkar särskilt attraktiva, kanske för att bladen är stora och lättillgängliga för äggläggning. Vitkål och rödkål drabbas också, men de tätare, mer slutna huvudena gör att larverna har svårare att ta sig in i själva huvudet när det väl format sig, skadan blir då mest på ytterbladen.

Rädisor och rucola, som också hör till korsfamiljen, får ibland besök men i mindre omfattning hos mig, förmodligen för att de växer och skördas snabbare än vad en larvkull hinner göra skada.

Om skadan redan har skett

Det händer ändå, även med rutiner. Om jag upptäcker en rejäl angreppen rad brukar jag göra så här: plocka bort alla synliga larver och äggklasar för hand, klippa bort de värsta bladen helt om skadan är omfattande, och sedan sätta upp nät även om det är sent. Plantorna orkar oftast återhämta sig och skjuta nya blad, särskilt om det händer tidigt i säsongen. Är skadan sen på hösten och kålen ändå snart ska skördas väljer jag ibland att bara skölja bort det synliga och äta det som är helt.

Andra kålväxter som drabbas

Det är inte bara grönkålen som är utsatt. Broccolin på min lott har fått precis samma besök, och jag skyddar den på samma sätt: nät från utplantering och regelbunden koll av bladundersidan, särskilt runt huvudskottet där larverna gärna gömmer sig.

Har du märkt av kålfjäril på din lott i år? Jag hör gärna hur andra löser det, för jag misstänker att jag inte har sett sista larven än. Fler säsongsinlägg om vad som faktiskt fungerar på min koloni hittar du på Lottens land.