Kanelbullar surdeg: så bakar jag surdegskanelbullar på ett dygn
Kanelbullar på surdeg tar ett dygn i stället för en eftermiddag, men det är de enda bullar jag fortfarande vill äta dagen efter.
Surdegsbröd och annat hembakat bröd, bakat i en ugn som egentligen är för liten
Maja bakar surdeg i en lägenhet med för liten ugn.
Det här är en blogg om surdeg och att baka bröd i en lägenhet där ugnen är en storlek för liten för de flesta recept jag hittar. Jag väger allt i gram, för deg bryr sig inte om koppmått, och jag har slutat lita på "ungefär en näve mjöl".
Kanelbullar på surdeg tar ett dygn i stället för en eftermiddag, men det är de enda bullar jag fortfarande vill äta dagen efter.
Focaccia är det enda surdegsbröd jag bakar där det är meningen att degen ska flyta ut, och det är en lättnad i en ugn som min.
Köpt surdeg är en genväg jag inte skäms för, särskilt de veckor då min egen surdeg står bortglömd längst in i kylen.
Danskt rågbröd är det enda bröd jag bakar där degen ser ut som gröt och det ändå blir rätt.
Min ugn kommer aldrig i närheten av en pizzerias, så pizzadegen på surdeg fick lära sig att klara sig ändå.
Ordet levain lät länge fint och krångligt för mig, tills jag förstod att det bara är surdeg med ett extra steg.
När surdegen inte hunnit och jag ändå vill ha nybakat till frukost tar jag till frallor utan jäst i stället.
Mina första bröd blev antingen tegelstenar eller platta kakor, och det tog ett tag innan jag förstod varför.
Min ugn är för liten för de flesta recept jag hittar, så här är brödet jag har anpassat efter den.
Jag bakar sällan mer än en gång i veckan, ändå har min surdeg hållit sig pigg i över ett år.
Jag hade en halv kaka färsk jäst kvar och ville inte slänga den, så jag lade den i frysen och väntade.
Sedan jag bytte till gryta har jag knappt bakat surdegsbröd på plåt igen, och det finns en enkel anledning.