Tåg till Kiruna: nattåg från Stockholm och resan vidare
Längre norrut än så här kommer man inte med svenska tåg, och det är ungefär halva poängen.
Tågresor i Europa och Sverige: nattåg, interrail och byten som går snett
Oskar tar tåget genom Europa och skriver ner hur det faktiskt gick.
Den här bloggen handlar om att ta tåget i stället för planet, mest i Europa och helst nattetid. Jag skriver om vad som faktiskt händer när man bokar en sovvagn, byter tåg i en stad man aldrig hört talas om, eller står på en perrong och inser att anslutningen gick för fem minuter sedan.
Längre norrut än så här kommer man inte med svenska tåg, och det är ungefär halva poängen.
Åre är den enda skidorten jag vet där tåget stannar mitt i byn, och det är skäl nog att lämna bilen hemma.
Hamburg är stationen där nästan alla mina Europaresor byter spår, så det var på tiden att jag skrev om själva resan dit.
Oslo är den utlandsresa jag oftast tar med tåg, för den kräver inte ens ett byte.
Jag har tagit tåget till Berlin både i mörker och i dagsljus. Det är två helt olika resor till samma station.
Jag har somnat i Stockholm och vaknat i Duved, Narvik och Berlin. Så här ser nattågskartan ut just nu.
Jag hade förberett mig för minst ett byte på vägen till Berlin. Det kom aldrig.
Jag trodde jag hade koll på läget. Sedan stod jag på en perrong i Köln utan att veta vilken spår som gällde.
Paris via tåg låter som ett projekt. Det är det, men inte på det sätt jag trodde.
Jag har tågluffat genom halva Europa. Sverige hade jag aldrig gett en chans, förrän i somras.
Pappa har aldrig tågluffat. Vid sextiofem bestämde han sig plötsligt för att det var läge.