Feelgoodböcker när deckarna blivit för mörka

Jag läser deckare större delen av året, men någon gång i höstmörkret säger kroppen ifrån och kräver något som inte slutar med ett lik i en källare. Det är då jag plockar fram feelgoodhyllan.

Feelgoodböcker jag faktiskt läst och gillat, rakt svar: här är åtta titlar jag kan gå i god för, en blandning av svenska och internationella författare, för dig som precis som jag ibland behöver byta ut mordgåtorna mot något varmare.

Mina åtta feelgoodtips just nu

1. En man som heter Ove av Fredrik Backman (2012)
2. Britt-Marie var här av Fredrik Backman (2014)
3. Läsarna i Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald (2013)
4. Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck (2018)
5. En shopaholics bekännelser av Sophie Kinsella
6. Vara vuxen av Marian Keyes (2020)
7. En oväntad semester av Marian Keyes (2022)
8. Önskeleken av Meg Shaffer (2024)

Ingen strikt läsordning krävs här, till skillnad från de flesta av mina andra listor. Böckerna står inte heller i någon rangordning, jag har bara grupperat dem efter författare så att det blir lättare att hitta rätt. Det här är rena bufféboken: plocka det som låter mest lockande just nu.

En man som heter Ove, och Britt-Marie var här

Fredrik Backman är den självklara startpunkten för de flesta som frågar mig om feelgood, och jag brukar rekommendera honom även till folk som annars svär vid deckare. En man som heter Ove handlar om en sur, principfast man vars liv sakta rubbas av nya grannar, och boken är fortfarande en av de romaner jag gråtit mest över utan att den för den skull känns manipulativ. Britt-Marie var här, som kom några år senare, tar en biperson från en av Backmans andra böcker och ger henne sin egen historia om att hitta en plats i tillvaron mitt i livet. Båda böckerna har den där blandningen av humor och värme som gör att jag alltid känner mig lite piggare efteråt.

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar

Katarina Bivalds bok om en svensk bokslukare som reser till en liten amerikansk småstad är precis den typ av bokälskande historia som jag har svårt att stå emot. Boken lever på kärleken till läsning i sig, med gott om referenser till andra böcker inflätade i berättelsen, och passar perfekt för alla som precis som jag alltid har en hög böcker på nattduksbordet.

Bokhandeln på Riverside Drive

Frida Skybäck brukar kallas Sveriges feelgood-drottning, enligt bland annat hennes Wikipedia-artikel, och Bokhandeln på Riverside Drive var boken som satte henne på kartan i genren efter att hon tidigare skrivit historiska romaner. Som titeln antyder står en bokhandel i centrum, och tonen är precis den varma, lite nostalgiska stämning jag söker efter när jag vill komma bort från mordgåtor en helg.

En shopaholics bekännelser

Sophie Kinsellas Shopaholic-serie är den klassiska brittiska chicklit-varianten av feelgood, lättsam, rolig och med en huvudperson vars förhållande till sin egen plånbok är lika kaotiskt som den är igenkännbar. Det är inte en bok jag läser för djup litterär analys, utan för att den garanterat får mig att skratta högt minst någon gång per kapitel, vilket ibland är precis vad jag behöver.

Vara vuxen och En oväntad semester

Marian Keyes räknas av många som en av grundarna till hela feelgood-genren, och jag förstår varför så fort jag läst en av hennes böcker. Vara vuxen är ett bitterljuvt familjedrama som balanserar humor mot betydligt tyngre teman utan att tappa värmen, medan En oväntad semester är en nyutgåva av en av hennes tidigare klassiker om Rachel Walsh, en av de mest omtyckta huvudpersonerna i genren. Keyes är bra på att blanda in allvarligare ämnen i sina böcker utan att de slutar kännas som feelgood, vilket jag tycker är svårare att lyckas med än det låter.

Önskeleken

Den nyaste boken på min lista är Meg Shaffers Önskeleken, en amerikansk roman med ett barnboksäventyr i centrum. Jag plockade upp den mest av nyfikenhet och blev positivt överraskad av hur den vågar väva in svårare teman, som ensamhet och svåra uppväxtår, utan att förlora det där hoppfulla greppet som gör att jag räknar in den som feelgood snarare än ren dramatik.

Var jag hittar nya feelgoodtips

Jag hittar sällan nya feelgoodböcker på samma sätt som jag hittar deckare. Deckarrekommendationer får jag mest genom att en serie jag redan läst refererar till en annan, medan feelgood oftare kommer via bokcirklar, bibliotekariers hyllor och andra läsare som vet exakt vilken stämning jag är ute efter för tillfället. Har du egna favoritkällor för feelgoodtips hör jag gärna av mig, för hyllan har fortfarande gott om plats kvar.

Fysisk bok, e-bok eller ljudbok

Till skillnad från mina mörkare deckare, där jag ofta vill ha papper för att kunna bläddra tillbaka, är feelgood den genre där jag lättast växlar mellan format helt efter humör. En regnig lördag med filt i soffan blir det gärna en fysisk bok med ett omslag jag faktiskt vill titta på, medan en promenad eller en tågresa lika gärna får bli ljudbok. Flera av titlarna ovan, särskilt Backmans böcker, har dessutom väldigt bra uppläsare på svenska, så jag skulle inte tveka att rekommendera ljudboksformatet om du redan är van vid det från annan läsning.

Vad jag letar efter i en feelgoodbok

När jag väljer feelgood är jag inte ute efter att allt ska vara sockersött från första sidan. De bästa böckerna i genren, tycker jag, vågar snudda vid svårare saker, ensamhet, sorg, att känna sig som en outsider, men landar ändå i något hoppfullt. Ren flykt utan motstånd blir tråkigt i längden, medan en bok som både rör vid något äkta och lämnar mig varm om hjärtat är precis den kombination jag går tillbaka till om och om igen.

Tillbaka till mörkret, när jag är redo

Förr eller senare blir jag alltid sugen på deckare igen, och då brukar jag återvända till något betydligt mörkare, som Pascal Engmans böcker i ordning eller Harry Hole-böckerna i min läsordning. Men just nu, mitt i höstmörkret, stannar jag kvar bland de här åtta ett tag till. Fler boktips av alla de slag hittar du på Nattduksbordets startsida.

Har du en feelgoodbok som räddat dig genom en tung period? Jag samlar alltid på nya tips, så hör gärna av dig om det är något jag missat.

En sista sak värd att säga: jag skäms inte det minsta för att växla mellan mord och medmänsklighet i samma bokhög. Snarare tror jag att det är precis den kontrasten som gör att jag orkar läsa så mycket som jag gör. Efter en särskilt tung deckare behöver jag något som påminner mig om att världen, även den påhittade, rymmer mer värme än så. Sedan är jag redo för nästa lik igen.