Elda i kakelugn: så får jag värmen att räcka hela natten

Den där första hösten trodde jag att mer ved alltid var bättre. Jag stoppade i en rejäl hög, stängde luckan och gick och la mig nöjd, och vaknade sedan till en kall stuga och en kakelugn som redan hade slocknat för länge sedan. Det tog mig ett par säsonger att förstå att en kakelugn inte handlar om hur mycket ved man eldar, utan om hur man eldar den.

Det korta svaret: elda kort och kraftigt, inte länge och svagt

En kakelugn är byggd för att lagra värme i sin stenmassa och sedan sakta avge den under många timmar efteråt. Det betyder att målet inte är en pyrande glöd hela kvällen, utan tvärtom: en ordentlig, het brasa under en begränsad tid som värmer upp hela ugnskroppen, som sedan strålar av värme långt efter att elden slocknat. Enligt Gysinge, som renoverar och bygger kakelugnar, räcker en ugn som eldats rätt normalt att hålla värmen i ungefär tolv timmar efter eldning, vilket stämmer bra med min egen erfarenhet av morgnar då stugan fortfarande är varm trots att jag eldade kvällen innan.

Så tänder och laddar jag

Efter en del trial and error landade jag i den här ordningen varje gång:

1. Öppna spjället helt innan du tänder något alls, annars stannar röken i rummet i stället för att dra upp i skorstenen.
2. Kontrollera draget genom att tända ett ihopskrynklat papper längst bak i rökgången. Känns det som draget kommer igång, är det dags att tända på riktigt.
3. Lägg veden liggande, gärna två något grövre vedträn underst och tunnare ovanpå i kors, snarare än resta på högkant. Liggande ved tar eld lättare och brinner jämnare.
4. Tänd uppifrån, med tändpapper och lite finkluvet virke överst. Det låter konstigt första gången, men ger jämnare förbränning och mindre rök än att tända underifrån.
5. Låt elden brinna klart och friskt, med tydliga lågor, innan du eventuellt strimlar in luftintaget något.
6. Stäng inte spjället för tidigt. Vänta tills glöden är helt utbränd och inga lågor syns, annars riskerar du att stänga in giftig rökgas i stället för bara varm luft.

Ved som är riktigt torr, gärna under 20 procent fukthalt, gör hela skillnaden. Fuktig ved går mest åt till att koka bort vatten i stället för att värma, och lämnar dessutom sot och tjära i skorstenen som annars inte hade behövt bildas.

Hur jag vet att det brinner rätt

En bra tumregel jag fick av en kakelugnsmakare är att röken från skorstenen ska vara nästan osynlig, inte svart eller kraftigt vitgrå. Svart rök betyder ofullständig förbränning, ofta för fuktig ved eller för lite luft. Jag brukar också kika ut genom fönstret efter att elden tagit sig ordentligt, mest för att det känns skönt att se att skorstenen sköter sig.

Det här kollar jag alltid för säkerhets skull

Kakelugnen är fantastisk, men den är trots allt en eldstad i ett gammalt hus, så jag tar de här punkterna på allvar varje säsong:

• Sotning i tid. Hur ofta beror på hur mycket man eldar. Jönköpings kommun skriver att en eldstad som används sparsamt kan klara sig med sotning vart tredje år, medan regelbunden eldning ofta kräver det årligen. Jag hör alltid av mig till kommunens skorstensfejare om jag är osäker på vad som gäller för just vår ugn, i stället för att gissa.
• Ingen överhettning. Att elda för hårt eller för länge i sträck kan göra skorstenen farligt het. Handflatan mot kaklet är en enkel känsla jag lärt mig lita på: känns det obekvämt varmt att hålla kvar handen, eldar jag för hårt.
• Fungerande brandvarnare i rummet, självklart, och jag har koll på var brandsläckaren står innan jag ens tänder första brasan för säsongen.
• Bara rätt bränsle. Torrt, obehandlat trävirke, aldrig målat eller tryckimpregnerat virke eller rester från byggprojekt, det utvecklar farliga ämnen och sotar igen skorstenen fortare.
• Kontroll av gammal, oanvänd eldstad. Har kakelugnen stått oanvänd länge innan vi tog över stugan, är det värt att låta en skorstensfejare titta på den innan man eldar första gången, bara för att vara säker på att rökgången är hel och fri.

Vanliga misstag jag gjort

Utöver att elda för svagt och för länge har jag också stängt spjället för tidigt, innan glöden slocknat helt, vilket både är farligt och gör att man tappar en stor del av den lagrade värmen i onödan. Jag har även eldat med ved som kändes torr men egentligen bara torkat på ytan, vilket gav mycket rök och lite värme. Numera förvarar jag alltid veden under tak med god luftgenomströmning ett helt år innan den används.

Efteråt

Nuförtiden eldar jag på kvällen, en riktig brasa på ungefär en timme, och stugan håller sig varm hela natten och en bit in på morgonen. Det är fortfarande lite magiskt att sitta med kaffet dagen efter och känna värmen strömma ut ur kaklet fast elden slocknade för länge sedan. Har du också en kakelugn som du lärt dig läsa, eller eldar du fortfarande på känsla som jag gjorde första hösten?

Om du håller på med stugans yttre också: jag skrev nyligen om sommaren jag målade om fasaden med falu rödfärg, ett helt annat slags underhåll men lika mycket teknik och tålamod. Fler texter om stugliv hittar du på Stuglivs startsida.