Kattmynta: vad den gör med katten och varför inte alla reagerar

Jag köpte en liten tygmus fylld med kattmynta för några år sedan, mest på skoj, och blev helt paff över vad som hände. Den ena katten kastade sig över musen, rullade runt på golvet och gnuggade huvudet i mattan som om hon vunnit på lotto. Den andra katten gick fram, nosade en gång, och gick därifrån igen med en min som sa att hon inte förstod vad allt ståhej handlade om.

Kort sagt gör kattmynta att många (men långt ifrån alla) katter reagerar med kortvarig eufori: de rullar sig, gnuggar kinderna mot doftkällan, jamar, blir extra lekfulla eller jagar runt i några minuter innan de lugnar ner sig igen. Reaktionen sitter i generna, och det är därför en del katter, som min egen, helt struntar i den.

Vad är det egentligen som händer i katten

Kattmynta, eller Nepeta cataria som växten heter, innehåller ett doftämne som kallas nepetalakton. När en katt nosar in det binder molekylerna till receptorer i luktorganet, och det i sin tur aktiverar nervbanor som leder till de delar av hjärnan som styr bland annat parningsbeteende och belöningskänslor. Det förklarar varför reaktionen ofta liknar det katter gör vid löpning: rullande, gnuggande och en allmän upprymdhet, utan att det har med fortplantning att göra i stunden.

Det är alltså inget “gift” eller lugnande medel i egentlig mening. Det handlar om en doftmolekyl som råkar trigga fel (eller rätt, beroende på hur man ser det) knappar i kattens hjärna.

Varför reagerar inte alla katter

Det här är den del jag själv blev mest nyfiken på, eftersom mina två katter är syskon men reagerar så olika. Svaret är genetik: känsligheten för nepetalakton ärvs, och enligt veterinärkällor har mellan hälften och ungefär två tredjedelar av alla tamkatter den genvariant som gör att de reagerar. Resten saknar helt enkelt anlaget, och då spelar det ingen roll hur fräsch eller stark kattmyntan är. De reagerar inte, punkt.

Två andra grupper reagerar också sällan eller svagt:

• Kattungar under ungefär tre till sex månader. Känsligheten mognar fram med åldern, så väldigt unga kattungar brukar inte bry sig särskilt mycket om en kattmyntaleksak, även om de har rätt gener.
• Katter som nyligen fått ett rus. Efter att ha reagerat blir katten kortvarigt okänslig och behöver oftast några timmars paus innan kattmyntan biter lika bra igen.

Så om din katt aldrig verkar bry sig är det med största sannolikhet bara genetiskt lotteri, inte något fel på varken katten eller kattmyntan.

Hur länge varar ruset, och vad ser man

Hos en katt som reagerar brukar hela förloppet gå ganska fort. Vanliga tecken, i ungefär den ordning de kommer:

1. Intensiv nosning och skällning vid doftkällan
2. Gnuggande av huvud och kinder mot leksaken, mattan eller golvet
3. Rullande på rygg och sida, ofta med tydliga jamanden
4. Kortare period av extra lekfullhet eller nästan jaktliknande beteende
5. Lugn, ibland lite frånvarande fas, innan katten går vidare som vanligt

Hela ruset brukar pågå i runt fem till femton minuter innan katten tappar intresset och blir lugnare, ibland till och med sömnig. Hos mig brukar det sluta med att kattmyntekatten somnar i en solstrimma en stund efteråt, som om hon behöver återhämta sig från festen. Om du är nyfiken på hur mycket katter sover i vanliga fall generellt, inte bara efter kattmynteyra, har jag skrivit mer om det i ett annat inlägg om katters sömn.

Så använder jag kattmynta hemma

Jag brukar variera formen beroende på vad jag vill uppnå:

• Kattmyntaleksaker (tygmöss, bollar) fungerar bra för att liva upp lek, särskilt för en innekatt som annars blir understimulerad.
• Torkad, krossad kattmynta strödd på en kliporad eller ett klösträd kan få en katt som annars ignorerar möbeln att plötsligt bli intresserad, vilket är ett smidigt sätt att styra om klösandet från soffan.
• Färsk planta i kruka funkar också, men lite mildare. Mina katter nosar och tuggar lite på bladen men blir sällan lika euforiska som av torkat, krossat material, där doftämnet är mer koncentrerat.

Reagerar din katt inte alls på klassisk kattmynta finns det katter som i stället svarar på silvervine (ibland kallat matatabi), en annan doftande växt som en del kattägare provar som alternativ. Jag har inte testat det själv än, men det är värt att känna till om din katt är en av dem som helt skippar den vanliga kattmyntan.

Vanliga missförstånd om kattmynta

Några saker jag trodde innan jag läste på, som visade sig vara fel:

“Kattmynta är typ en drog för katter.” Det ligger något i att den påverkar samma typer av belöningsbanor i hjärnan som annat välbefinnande gör, men det är en naturlig doftreaktion, inte ett narkotiskt rus i den bemärkelse vi lägger i ordet för människor. Katten mår inte dåligt av det, och den behöver det inte heller.

“Om katten inte reagerar första gången kanske den lär sig med tiden.” Nej. Reagerar katten inte alls beror det på generna, inte på vana eller träning. Du kan ge den samma leksak varje dag i ett år utan att något händer, om katten helt enkelt saknar känsligheten.

“Mycket kattmynta ger en starkare eller längre reaktion.” Inte nödvändigtvis. Katten styr själv hur mycket den exponerar sig för, och de flesta slutar nosa eller rulla på egen hand efter en stund oavsett hur mycket som finns tillgängligt. Att strössla över hela golvet gör mest att du får dammsuga mer, inte att katten blir “piggare”.

“Kattmynta funkar likadant på hundar.” Hundar saknar generellt samma reaktion. Det här är i första hand ett kattfenomen, kopplat till hur deras luktreceptorer och hjärnbanor är kopplade.

Så förvarar jag den för att den ska hålla längre

Doftämnet i kattmynta bryts ner av ljus, värme och luft, så en påse som legat öppen i skafferiet i flera månader ger sällan samma respons som en färsk. Jag har börjat förvara min torkade kattmynta i en tät burk i frysen mellan användningarna, vilket verkar göra att den håller sig mer potent betydligt längre än om den bara stod framme i ett skåp. Ta ut en liten mängd i taget i stället för att lämna hela förpackningen öppen, så räcker den längre och ger ett tydligare rus varje gång.

Är det säkert?

Kattmynta räknas som ofarligt för katter, och den är varken beroendeframkallande eller giftig i normala mängder. Ges den i stora mängder kan enstaka katter få lindrig mag- och tarmirritation, men det är ovanligt och går över av sig själv. Jag brukar ändå hålla mig till små, återkommande doser i stället för att fylla hela lägenheten med det, mest för att jag tycker det är trevligare att se en katt som blir glatt förvånad än en som blir överstimulerad.

Skulle din katt uppvisa reaktioner som oroar dig, till exempel kräkningar, långvarig letargi eller något som helt enkelt känns fel, är det alltid veterinären och inte en bloggartikel du ska fråga. Jag skriver om vardagsbeteende, inte om hälsobedömningar.

Om du undrar hur kattmyntereaktionen förändras när katten blir äldre har jag samlat mer om kattens ålder och utveckling i inlägget om kattår i människoår. Testa gärna själv med en liten mängd och se vilken av dina katter som blir festens kung, om någon alls. Fler kattbeteenden hittar du för övrigt på Kattens år.