Puch-modeller: guide till mopederna som sålde i Sverige

Jag brukar säga att om man sett en Puch har man inte sett dem alla, för mopedserien spänner över allt från enkla pedalmopeder till motorcykellika standardmodeller, trots att de flesta delar samma grundtyp av motor.

Kort svar: vilka Puch-modeller fanns i Sverige

De modeller som sålde mest i Sverige under 1960-, 70- och 80-talen var Maxi, Dakota, Florida, Alabama, Montana, Monza, Nevada och Arizona. De flesta är uppkallade efter amerikanska delstater, med Maxi och Monza som de tydliga undantagen. Skillnaderna handlar mest om kaross, växellåda och vilken typ av moped det är, från enkel transportmoped till mer motorcykellik standardmodell, snarare än helt olika motorkoncept.

Puch som tillverkare, kort bakgrund

Puch är en österrikisk tillverkare med rötter i Graz, där Johann Puch startade sin verksamhet i slutet av 1880-talet och 1899 grundade det som blev Erste Steiermärkische Fahrradfabrik. Bolaget tillverkade cyklar, motorcyklar och senare bilar innan mopeden blev en allt viktigare del av sortimentet under efterkrigstiden. 1987 tog italienska Piaggio över Puch, och därefter upphörde mopedtillverkningen i Österrike helt, vilket gör alla modeller nedan historia i ordets rätta bemärkelse.

Modellerna, en efter en

Puch Maxi

Den mest kända Puch-modellen internationellt, tillverkad genom hela 1970-talet och in på 1980-talet. Maxi drevs av en luftkyld 48,8-kubiks tvåtaktsmotor och fanns i flera effektvarianter, med rykte om extremt låg bränsleförbrukning. Den blev särskilt populär i samband med oljekrisen 1973, vilket säger en del om vilken typ av moped det var: enkel, billig i drift och lätt att sköta själv.

Puch Dakota

Dakota (modellbeteckning VZ 50) tillverkades i Steyr från 1965 och började säljas i Sverige 1966, där den fick just namnet Dakota. Till skillnad från flera andra Puch-modeller var den fläktkyld och byggd i en standardmodell som mer påminde om en riktig motorcykel än om en enkel transportmoped. Jag går på djupet med hela historien och min egen renovering i ett eget inlägg om Puch Dakota, för den modellen förtjänar mer plats än vad som ryms här.

Puch Florida

Florida (modellbeteckning MV 50) hade premiär redan 1964 och var, precis som Dakota, fläktkyld med en trevväxlad låda. Den fanns i flera klassiska kulörer, bland annat rött, svart och vitt, och räknas som en av de mer tidlösa formgivningarna i sortimentet.

Puch Alabama

Alabama (modellbeteckning DS 50) delade motorkoncept med flera andra modeller i serien, fläktkyld med tre eller fyra växlar beroende på årsmodell, och fanns i ett flertal färgvarianter över åren. Den är en av de modeller som ofta förväxlas med Florida eller Montana av den som inte är van vid serien, eftersom karossformerna ligger nära varandra.

Puch Montana, Nevada och Arizona

De här tre delar samma delstatsnamngivning och riktade sig till ungefär samma segment som Dakota och Alabama: praktiska standardmopeder för vardagskörning. Montana fanns bland annat i en GL-variant. Jag har mindre egen erfarenhet av just de här tre än av Dakota och Florida, så jag håller mig medvetet kortfattad här snarare än att gissa mig till detaljer jag inte har verifierat.

Puch Monza

Ett av de tydligaste undantagen från delstatsnamngivningen, Monza fanns i flera motorvarianter, bland annat en trevväxlad och en fyrväxlad version. Namnet signalerar en något sportigare positionering än de mer nyttobetonade modellerna i serien.

Jämförelse i korthet

Modell	Kylning	Växlar	Karaktär
Maxi	Luftkyld	Variant, ofta utan växellåda	Enkel, extremt bränslesnål
Dakota	Fläktkyld	Standardmodell, motorcykellik	Sportigare profil
Florida	Fläktkyld	3 växlar	Klassisk, tidlös design
Alabama	Fläktkyld	3-4 växlar	Praktisk vardagsmoped
Monza	Fläktkyld	3 eller 4 växlar	Sportigare namn och profil

Tabellen är min egen sammanfattning baserad på det jag har kunnat verifiera om respektive modell, inte en fullständig teknisk specifikation, så se den som en fingervisning snarare än ett facit.

Vanliga förväxlingar när man handlar begagnat

Det som gör Puch-serien lite knepig för den som är ny är att flera modeller delar liknande kaross och motorkoncept, särskilt mellan Florida, Alabama och de olika delstatsnamnen. Skillnaden syns oftast tydligast i detaljer: sidokåpornas form, antal växlar, och vilken typ av instrumentering som sitter i styret. Ett gott råd jag fick tidigt, och som jag ger vidare, är att alltid kontrollera ramnumret mot tillverkarens dokumentation eller en specialiserad hobbysajt innan man betalar för en moped man tror är en viss modell. Säljare blandar ibland ihop namn omedvetet, särskilt när mopeden bytt ägare många gånger och saknar originalpapper.

En annan fälla är delar som bytts ut över åren. En Dakota kan ha fått en strålkastare eller sadel från en annan modell under ett tidigare skruvande, vilket gör att helhetsintrycket blir missvisande. Det spelar egentligen ingen roll för hur roligt det är att äga mopeden, men det är bra att veta innan man sätter ett pris eller planerar en renovering som ska bli så originaltrogen som möjligt.

Vad jag kollar innan jag bestämmer mig för att köpa

Oavsett vilken modell det handlar om går jag igenom samma checklista innan jag bestämmer mig:

• Ramnummer och plåtskylt, för att bekräfta att det faktiskt är den modell säljaren säger.
• Motorns skick, om den går att dra runt för hand utan att kärva, och om det finns kompression.
• Rost i bärande delar, särskilt runt styrhuvud och bakre fjädring, eftersom det är dyrare att åtgärda än det mesta annat.
• Om alla original-emblem och kåpor finns kvar, eller om delar redan bytts ut mot andra modeller.
• Reservdelsläget för just den modellen, eftersom vissa av delstatsmodellerna har betydligt sämre tillgång på nya delar än till exempel Maxi eller Dakota.

Den sista punkten är ofta den som avgör om jag tackar ja eller nej. En fin moped med obefintligt reservdelsstöd kan bli ett stillastående projekt i flera år, medan en moped i sämre skick men med gott delstöd oftast går att få rullande betydligt snabbare.

Hur jag väljer vilken modell jag vill ha i garaget

När jag ska bestämma mig för nästa projekt tittar jag först på om det ska vara en modell jag kör mycket och vardagsnyttjar, då lutar jag mot en Florida eller Alabama, eller om jag vill ha något att skruva extra mycket på och som liknar en riktig motorcykel mer, då blir det oftare en Dakota. Reservdelsläget spelar också in: de vanligare modellerna har ett betydligt bredare utbud hos svenska återförsäljare än de mer sällsynta varianterna, vilket gör hela renoveringsprocessen enklare och snabbare.

Har du en favorit bland de här modellerna? Jag är fortfarande nyfiken på att hitta en riktigt fin Nevada någon dag, men det får bli ett projekt för en annan säsong. Mer om själva skruvandet hittar du på Tvåtaktarns startsida, och vill du förstå tekniken bakom alla de här mopedernas motorer har jag skrivit grunderna i inlägget om hur en tvåtaktsmotor fungerar.