Om Mil för mil

Jag springer långt och långsamt, och den här bloggen handlar om just det: långdistanslöpning i ett tempo som inte imponerar på någon men som håller år efter år. Jag skriver mest om långpass i skogen, tidigt på morgonen innan resten av dagen hinner ta över.

Jag började skriva för att jag ville ha ett ställe att samla tankarna kring träning inför lopp, utan att det blev en tävling om vem som är snabbast. Här firar vi det långsamma: pulsen som håller sig låg, andningen som blir jämn, och den där stunden efter tio kilometer när huvudet äntligen tystnar.

Du kan vänta dig inlägg om löparskor som höll vad de lovade och sådana som inte gjorde det, om hur ett långpass planeras när vardagen är fullpackad, och om resan mot ett lopp utan att jag låtsas att det alltid går smärtfritt. Vid skador skriver jag om vad jag gjorde, men jag hänvisar alltid till en fysioterapeut för allt som handlar om diagnos eller behandling.

Skogsstigen med de slitna skorna är där jag helst befinner mig. Om du också springer långt, eller funderar på att börja, är du välkommen att läsa med.